Though once you ruled my mind,
I thought you'd always be there,
And I'll always hold onto your face,
But everything changes in time and
The answers are not always fair,
And I hope you've gone to a better place

Cordell, time will tell,
They say that you've passed away
And I hope that you've gone to a better place
Time will tell, time will tell
They say that you've passed away
And I know that you've gone to a better place
Cordell, Cordell, Cordell...

Your lover and baby will cry,
But your presence will always remain,
Is this how it was meant to be?
You meant something more to me,
Than what many people will see
And to hell with the industry.

Cordell, time will tell,
They say that you've passed away
And I hope that you've gone to a better place
Time will tell, time will tell
We all will depart and decay
And we all will return to a better place
Cordell, Cordell, Cordell...

Lyssnade på den igår när jag hem från vagenen. Bajs, jag saknar den lilla fisen så mycket. Det är en skrämmade tanke att du snart varit bora i ett år.
Dumma, dumma. Kom tillbaka till mig. Jag behöver ju dig. Alltid.

Jag saknar dig så stört. Dina stora bruna ögon, din goa päls, dina snarkningar på natten, pipandet eftr alla snygga tikar som var i löpartagen.
När man var ledsen kom du alltid och tittade så undrande, "Är det mitt fel att du gråter, snälla var inte ledsen" När man kom hem från skolan och du hoppade på en som en ångvält. När du låg i mitt knä på kvällarna och myste. Ostbitarna på kvällen.

Usch det gjorde så ont, att få se dig så gammal och ledsen. Du ville hem. Hem till Sätila. Springa i skogen och jaga harar, möss och rådjur.
KOmmer ihåg den dagen som det var igår. När vi var i skatås och promenerade tillsammans för sista gången. Kastade dina sista pinnar. Khira och soffi var med. Du var helt ovetandes om vad som väntade. Med tunga steg satte vi oss i bilen och körde iväg. Blåstjärnan nästa. Fyfan.
Cicci och jag satt kvar i bilen, mamma skulle gå in själv med dig. Så var du borta, jag skulle inte få se dig igen. Aldrig höra dina andetag igen.
Så kommer mamma ut med dig igen, du hade fått en lugnande tablett. Då bestämde vi oss. JAg och cicci skulle vara med när de gjorde det.
När vi gick in i det där hemska rummet möttes vi av ett kors, ett kors med ett värmeljus i. Jag försökte verkligen hålla inne allt. Det var svårt, emn jag bet ihop för din skull. Allt för dig.
Du blev tröttare och låg i mitt knä som du brukade göra. Så la vi dig på britsen, den hade en rosa fäll, en sådan som du hade hemma. Jag kunde inte se på när de gav dig sprutan. Det gjorde för ont i mig. Men jag fick höra dina sista andetag. När du var borta ryckte din nos, jag vet att du vittrade rådjur långt därborta. Det var över. Din blick var tom. JGa kände hur värmen i din kropp försvann.

Det var du och jag. Vi vi höll ihop i vått och tort. In i det sista, det gjorde vi.
Hemma är ett tomrum som inte går att fylla, en kyla som inte går att värma, en tysthet som inte går att överrösta. Du finns alltid i mitt hjärta. Vi säger inte hej då, bara på återseende.
Kom tillbaka, jag behöver dig nu, alltid.