Memories

Pluggade just in min mp3 i datorn. Vilken tur att man har den alltså, just nu är det den enda musik jag har. All min andra musik är på våran andra dator som inte mår så bra för tillfället. Poor me.

Ja, idag ska jag vara lite djup hade jag tänkt. Ni som inte tycker om när jag börjar fundera och grunna över saker kan lika gärna sluta läsa nu.

Jag måste komma tillbaka till detta med min mp3. När vi åkte till Gotland la jag över skön och lugn musik, låtar med nostalgi och lite annat smått och gott.
I denna kompott fanns bland annat Kent, José Gonsales, Coldplay, Jack of Jill m.m.
Nu när jag lyssnar på de låtarna nu mera kommer samma tankar upp.
Speciellt när jag lyssnar på Gravitation, Kräm, Goodbye I'm sorry, I touch myself m.fl.
Små bilder poppar upp i mitt lilla huvud.
När jag står i mina svarta stuprör, min röda t-shirt, min svarta tighta hood och mina småskitiga Converse. Får ju inte glömma mitt snygga nitbälte heller.
Jag stod där på Svingeln, väntade på vagnen tidigt på morgonen, jag skulle dansa den första timmen. Mp3:n var min bästa vän. Jag kände ingen och jag tyckte det var skönt att börja om på nytt. Mina förväntningar på livet var höga. Jag skulle, trots alla odds komma in på Ny musik och rocka så hårt.Det där med pojkvän hade jag lagt ner. Killar fanns inte i mina tankar. Jag skulle vara singel och bara köra mitt race. Skriva låtar och lära mig spela gitarr. Analysera låtar och vara djup.
Jag fick en ny vän, Matilda. Hon bodde på Öckerö och spelade fotboll. Vi skojade och flummade dagarna igenom.
Jag träffade mia och dem var och varannan dag. Fikade och kollade på film, lånade kläder till en oändlighet. Haha, det var tider det. Men så en dag addar en kille mig på msn. Han hette tydligen Hampus och var kompis med Max, Mikkas pojkvän. Han hade fått min msn via henne. Vi började prata på helgerna eftersom det var bara då jag hade tillgång till dator. (Min mormor är inte så uppdaterad med dessa nymodernigheter. )
En vecka senare får jag ett sms från mikka.
-Hampus undrar om han kan får ditt nr.
-Visst, det är väl lugnt.
Inte visste jag att en vecka senare skulle jag var helt uppslukad av rosa moln och förälskelse så det sprutade ur öronen.
Jag träffade hans mamma och syster veckan därpå då jag för första gången hälsade på hos honom. Vi kollade på House of wax och tiden flög förbi. Jag var trött och låg i hans stora säng. Det var tyst och stilla. Så frågade han om han kunde få en godnatt puss. Självklart fick han det. Efter den stunden var han min. Och jag hans. Det var den 14:e september.

Inte hade jag kunnat ana hur livet skull vända, bara på tre veckor. Den djupa esteten försvann mer och mer. Nu är jag mest djup när stunderna kallar. Fast jag är glad att det blivit som det är. Tänk vad mycket jag gått miste om, om jag inte gett honom mitt nr. Ah, Livet har sina ljusa stunder och jag är glad att jag får dela dem med Hampus.

Jag kan längta tillbaka till den tiden, då man var nykär. Pirret i magen när man ska träffas, första kyssen. Allt det där som var lite busigt och spännande, då tiden inte var rellevant. Man var i sin egen värld. Sin egna värld där bara han och jag fanns.
Jag får tacka mia för att jag fick "sova över" hos henne den där kvällen då vi var på restaurang och åt. Natten spenderade jag med Hampus. Vågat, jag vet. mamma är fortfarande oviss om denna händelse. Men det var förbjudet och spännade. Jag ångrar inte en sekund av den natten.

Vad jag vill komma fram till är det jag sa tidigare, att allt kan hända när som helst. När man minst anar det. Ödet har sina krångliga vägar, men man kommer fram. På ett eller annat sätt. Tro mig, jag är fullt medveten om detta. Jag skulle tycka det var skönt om jag inte behövde anstränga mig och bli så besviken på så mycket här i livet. Som skolan t.ex.
Tyvärr funkar inte livet så. Man måste kämpa hårt för att få det man vill ha och komma någon vart. Bra är väl det antar jag. Det finns ju faktiskt ett snyggt ord för det med. Livserfarenhet.

Och med dessa klocka och väl valda ord sätter jag nu punkt och säger god natt. Imorgon ska jag säga hej då till krokslätt eftersom jag är välkommen tillbaka till angered igen.

Adjöken mina krabbodater och vila i frid.