Kabblam

Åter tillbaka i angered, och ja, Jag trivs. Faktiskt.
Det var kul att träffa alla igen även om det finns mycket nötter i våran nuvarande klass. Menmen, det blir väl det med. Antar jag.

Igår var det tv-kväll med Hampus som gällde. Fast kvällen blev kanske inte som vi tänkt oss. Krokodiltårar är inte att leka med. Anyway. Det slutade lyckligt ändå.

Just nu känns det bajs, inte med skolan, men övrigt liksom. Ibland orkar jag bara inte mer. Det hade varit skönt om jag kunde lägga mig under mitt täcke coh sluta existera. Eller åtminstonne glömma alla bekymmer.
Jag får väl göra som många andra. Supa mig riktigt full och vara sorglös för en kväll...

Bajsbajsbajs. Jag vill med vara 18 och kunna gå ut och festa. Det är inte kul att jämt få höra, att folk ska ut och festa. Kasta det i anskiktet på mig att jag är minderårig, gör det. Som om jag inte redan var fullt medveten om att jag inte kommer in någonstans.

Jag vill ha nya kläder med. Jag vill slänga ut ALLA mina gamla kläder och köpa nytt. Jag vill inte ha mina äckliga kläder. Jag vill ha nya och vara snygg. Förlågt, måste korrigera. Snyggare.

Sedan vill jag ändra hårfärg på mitt hår. Min färg är tråkig och ful den med. Så då är frågan, vilken färg. Inte en jävla aning. Bara den skiljer sig från min nuvarande.

Just nu känns allt hopplöst. Jag vill inte. Jag bara vill inte. Inte nu, inte imorgon inte någonsing. Aldrig.
Jag vill vara superglad och hurtig som aldrig förr. Istället för det sitter jag hemma som någon menlös funktionshindrad person utan motivation till någonting och jäser.
Hur mycket jag än vill vara hurtig och go å glad så går det inte. Min rygg är fuckad som aldrig förr. Om jag tränar blir den värre, inte värt mödan. Jag ska få en helkropps massage för att lösa upp alla knutor och grejer i min rygg. Sedan ska jag till naprapaten och knäcka tillbaka mina kotor. Hurra...

Jag får ta bort min tandställning nästa månad iaf. Då blir jag glad. Efter snart tre år. Odontlogen suger ju pung här i Gbg. De har segat ut på detta hur länge som helst nu. Jaja. nu är det snart över, tack och lov.

Just nu vill jag sätta mig på café med mina vänner och tynga mina bekymmer på dem. Ingen annan förstår mig som dem. Speciellt mia. Mia är min personliga psykolog. Than God for her.
JAg vill sitta och surpla på min Latte och knapr på min torra negerboll. (Ja, jag skriver negerboll. För att ja vill, inte för att jag är rasist.)

Nu ska jag lägga mig i min säng och grubbla över livets besvärligheter.
Adjöken och på återseende.