Jaha ja. Nu sitter jag här igen. En vecka av lugn och ro blev det. Sedan började helvetet igen. JAG PALLAR INTE MER NU.
Nu sitter jag hemma hos hampus och väntar på att åka till backa kulturhus för att ha föreställning. JAg är fett otaggad. Jag har en träckt jumske och lårmuskel, ont i mitt knä och en stukad fot. JAG HAR OOOONNNT!!
Anyway. Jag måste börja lyssna på min kvinliga intuition. för den ljuger fan aldrig. Men jag är så naiv, jag tror ju alltid det bästa om folk jag tycker om, och älskar. Fuck säger jag bara. Jag visste att Hanna var käör i Hampus, säkert innan han själv visste det. FÖR JAG HAR MIN KVINLIGA INTUITION!
Så nu sitter jag här igen, sårad opch uppgiven. Jag vet egentligen inte varför jag tar så mycket skit. FÖr jag bara tar emot alla hårda slag. Jag ger snart upp, jag gör verkligen det. För jag ger allt jag har i vårat förhållande men jag känner inte att jag får något tillbaka. JAg vet inte vad jag sak göra, vad jag ska säger eller hur jag sak betee mig. Mitt hjärta förvandlas mer och mer till ett svart hål. Eller ett hjärta av vakuum. Ah, ni fattar vad jag menar.
Jag mår så jävla kass, att han inte fattar det. Jag vill komma bort, bort från allt. Jag vill ivägn med mina underbara vänner och bara glömma allt för en stund. Allt som hänt hänger över mig som ett svart moln, jag kan verkligen inte sluta tänka på det.
Fan jag blir så arg, inte kostigt att den bruden blir kär i hampus, han har ju fan kollat på film med henne och bjudit henne på fucking pizza. Snacka om att sända fel signaler till henne. Och till mig, om han älskar mig borde han väl fatta stt det är opassande att hålla på så, speciellt efter allt som varit.
Jag vet inte om jag kan förlåta mer nu. JAg är trött på att hela tidfen var sä jävla snäll, när ska jag få tillbaka för allt han gjort mot mig? Jag väntar med spändhet.
Ne, nu ska jag gå till bussen, ringa en vän och söka tröst. För det får jag inte mycket här. Fanfanfan säger jag bara. Jag vill bara vara lycklig, lycklig och älskad. Jag vill ha det som förut, men jag vet inte om det går.
Jag har slutat vara opptimist.
Adjöken
